Kathmandu är ju riktigt trevligt!

Här regnar det varje varje dag. Allt växer så det knakar, blommor jag aldrig set förr visar sig och insekter jag heller aldrig sett dyker upp lite här och där. Ett par dagar var det faktiskt uppehåll under dagtid och då steker solen ordentligt het, blev rätt röd när jag slumrade till på en skön gräsmatta.

Dagarna här har jag gjort väldigt lugna, har redan läst ut 3 böcker och bytt dom mot nya, tar mina promenader för att undersöka staden.
När jag går utanför grinden på gästhuset så möts jag direkt av enkelheten här, en grusväg med vattenpölar och här o där uppfylld med sandsäckar för att hålla ihop. Att gå i lågskor är liksom ingen idé utan barfota i sandaler är det som gäller. Sedan är det bara att gå försiktigt och försöka låta bli att trampa i bajs och annat som ligger mitt i vägen. Man kan inte låta bli att bli blöt om fötterna och vattnet där på vägen är ju inte det renaste direkt! Varhelst jag ser en vattenkran så sköljer jag fötterna.

Bor i ganska lugna kvarter invid ett Buddhistkloster och sitter just nu i deras trädgårdsservering och fikar o skriver. Bra kaffe och underbar vegetarisk mat, lite dyrt bara så det får bara bli ibland.
Går varje morgon till Kopan, ett kloster en bit härifrån på en höjd med en fantastisk vy, över staden åt ena hållet och upp mot bergen åt det andra. Sikten är det lite si och så med och än har jag inte sett de snöhöljda bergen som enligt uppgift skall finnas där borta. Regnmoln och dis skymmer det mesta en bit bort.

I Kopan är det morgonmeditation och därefter frukost, här träffar jag en massa trevliga människor. Promenaden dit tar 45 minuter och det är en upplevelse varje gång. På vägen dit är det full aktivitet överallt då barnen ska till skolan och dom vuxna drar till sina jobb, alla småbutiker håller på att öppna. Åt mitt håll ligger en skola så jag får snabbt följe med ett gäng nyfikna skolbarn och alla säger dom det enda engelska ord dom kan: Hello! Blir ganska roliga små stunder i alla fall 1mina konstigt färgade armar, så jag får små lätta nyp i skinnet emellanåt. Halvvägs hittade jag en vävstuga där några damer vävde stora mattor med underbara mönster. Jag blev stående länge och beundrade deras skicklighet med garnet och hur de knöt och grejade för att sedan slå ihop garnet med en hammare så att ännu en del av mattans mönster kunde färdigställas. Jag blir lite fängslad av deras fingerfärdighet!

Möter på mina turer allehanda djur också, mest gathundar men även mycket höns, getter och kossor. Kossor och getter går inte lösa här inne i stan utan här är det någon som leder runt dom med ett rep så dom får beta av det frodiga gräset lite här o var. Var ett par dagar inne i centrala staden och även där hittade jag någon ko på en bakgård och hönsen struttade runt på smågatorna, mitt bland motorcyklar, kärror och folk. Undrar vad det är för färg på dom äggen och mjölken från kon, avgaserna ligger tät är mitt i den hårt trafikerade staden.
Dundrade en dag in till stadsdelen Thamel för att leta på en vän jag mötte i Goa. Detta Thamel var jag nyfiken på då flera stycken hade avrått mig från att bo där och sedan skrattat när jag frågat varför! Thamel visade sig bara vara den där vanliga turistfällestadsdelen! Här stod det en guide i varje gathörn och vänligt erbjöd sina tjänster, här hittade du all affärer som sålde krimskrams, här var gatumånglarna påträngande, här var det också en förfärlig massa folk överallt.

Jag gick in i området och började fråga efter Cookie Walla och hans café och jag fick många svar. Det visade sig dock att ett ställe var stängt, jag såg resterna av skylten så jag var i alla fall på rätt spår. En kille som ville sälja mig en slags nepalesisk minifiol guidade mig sedan till nästa ställe men dom bara sålde kakor och var alldeles fel. Jag gav upp och tänkte kontakta honom på facebook senare i stället så jag strosade runt i dessa turistkvarter och hade fullt schå att värja mig från påstridiga gatusäljare och inkastare till allehanda suspekta ställen.

När jag är på väg ut från området så frågar en kille om jag letar efter något och då säger jag Cookie Walla än en gång. Han pekar då uppåt runt hörnet och där låg det ju , Cookie Wallas Café! Hittar uppgången och stövlar upp en våning där jag hittar Cookie himself bakom bardisken. Glatt återseende och jag var imponerad av hans restaurant, rent och fint med något så ovanligt som rena fina toaletter!

Mitt under vårt prat kommer det in en rätt hårt sminkad tjej i alldeles för små kläder! Otroligt söt under spacklet och med ett leende bad hon mig att komma upp och hälsa på. Däruppe var det dansbar och det låter väl fint! Cookie och jag gick upp och han skrattade hela vägen, snart förstod jag varför. Där uppe var det en hårt upplyst scen och där stod en lättklädd tjej och dansade onaturligt stelt till högljudda diskorytmer. Snart var vi omringade av tjejer som ville att vi skulle bjuda dom på en drink, någon bar en meny och pekade på ett glas apelsinjuice för 1000 rupier! Till och med här i Kathmandu finns det tydligen sådana här bondfångarställen, vi gick skrattande ner till Cookie och drack tea istället, mycket billigare, också vet man att det inte är spetsat med några överraskningar heller!

Annars är det jag sett av Nepal och Kathmandu vänligt, glada människor som i sin enkelhet verkar må väldigt bra. Ett exempel är när jag mitt i centrum frågar en tjej på gatan efter vägen och hon säger att hon kan visa då det är samma väg vi ska. Vi har det trevligt när vi går gatan fram och när hon sedan frågar någon så visar det sig att vi gått en bra bit förbi stället. Då går hon med mig tillbaka hela vägen igen och jag säger att hon inte behöver. Hon ber så mycket om ursäkt att hon gått för långt men viker inte en tum från min sida. Först när hon tryggt kunde visa mig kontoret jag skulle till så kunda hon fortsätta på sin egen väg!

Att Kathmandu är gammalt kan man se i de härligt utsirade gamla byggnaderna, Buddisttempel och Hindutempel, sida vid sida och ibland har jag svårt att se skillnad. Helt otroliga träsniderier pryder de gamla husen och jag kan inte låta bli att imponeras. Överallt på dessa gamla monument sitter det folk och pratar, tittar, läser och umgås. Vid ett monument håller ett filmteam på att spela in en musikvideo, bollywood-dansen är medryckande och färgprakten enastående. Rätt kul att se hur regikillen instruerar dansarna, påminner mig om en klassisk slutscen ur “Blazing saddles”, “Det våras för sheriffen”, när Dom De Luise instruerar sina manliga dansare!

Stadsdelen där jag bor är uppbyggd runt ett jättemonument, en buddistisk så kallad stupa. Här går människor runt denna rabblandes sina böner, en del högt, andra tyst, en del böjer sig ned med pannan mot marken och många snurrar de bönehjul som finns runt hela stupan. Allt detta ska ske medsols och även om jag inte rabblar böner så är det stört omöjligt att gå runt där åt motsatt håll. Det ligger många affärer och matställen där runt “torget” och det är alltid mycket folk, går jag till ett fik så måste jag liksom sedan fortsätta varvet runt för att kunna gå därifrån ostört, konstigt hur man påverkas.
Min rumsgranne lät mig låna hans gitarr, en tungspelad Indisk sak, lyckades hitta ett set bra gitarrsträngar så den kan användas någotsånär i alla fall, så jag kör lite tyst kvällsmusik för mina grannar. Killen med gitarren har flyttat men gitarren står kvar hos mig! Skulle visst bara lämna den när jag drar vidare! Kul kille, född i Kongo med en pappa från Wales och en mamma från Frankrike, bosatt i Nepal sedan mer än 20 år och reser med Belgiskt pass! Ja en del är då internationella så det förslår.

En Buddistisk nunna flyttade in här ett tag, hon tvättade och hängde ut sin vackert röda dräkt på tork här utanför varje dag. En dag överraskade hon oss med att skälla ut en kille här och anklaga honom för antastning av tjejerna som jobbade här. Killen som verkade så ödmjuk och snäll, studerade och även praktiserade Buddismen. En riktigt blyg och tafatt kille som inte fattade någonting av anklagelserna.

Vi pratade lite musik en kväll nunnan och jag, då hon hade rummet bredvid mitt så hade hon ju hört mig spela. Lite svårt att samtala oreserverat med någon som skäller ut sina rumsgrannar så jag var något spänd i samtalet. Dagen efter får jag höra av en annan kvinnlig rumsgranne att hon knackat på där senare den natten och ville sova inne hos henne då hon var förföljd av dessa män som klättrade på balkongräcket och var ute efter henne. Lite kusligt när man upptäcker att man bor granne med en psykotisk nunna!
Dagen efter flyttade nunnan härifrån, tack och lov, men tyvärr även många andra som bott här ett tag. Bia och Anneli är dom enda kvar så nu väntar vi på nyinflyttande.

Var lite sugen att åka lite västerut i landet men efter att ha läst om bussar som varje dag rasar nerför stup i jordskred så ligger jag lågt ett tag. Tänkte ta mig till Pokhara men där är det sådana översvämningar så även om jag flyger dit så blir det problem där. Håller mig här i dalen men kommer att förflytta mig lite upp i bergen här utanför i morgon. Dags för ett par veckor i total tystnad och meditation, retreat med andra ord så då slutar jag kommunicera på två veckor.

Namasté

You may also like...

Translate »
Optimization WordPress Plugins & Solutions by W3 EDGE